Här infann sig julstämningen i lördags då vi, i betydligt mindre skala än annars, ordnade en
Kulturkaramell i form av ett julpyssel. Vi lyssnade på julmusik, klippte och klistrade, bjöd på
glögg och målade. För en stund kändes allting som vilken decembermånad som helst. Luckan har
för mig haft just den verkan under detta märkliga år; en grundad plats där allting försökt
fortskrida som vanligt, om än med vissa oundvikliga anpassningar. En känsla av ett sammanhang
i en omgivning som varit rätt så bräcklig. Både året och min tid på Luckan lider mot sitt slut och
det känns viktigt att för en stund stanna upp och kontemplera över det gånga och speciella året
som varit.
I februari började jag på Luckan i Åbo som ansvarig för organiserandet av barnkulturen. Det
första giget jag fick göra var att i skepnaden av Svenni draken besöka ÅUCS barnavdelning på
vändagen tillsammans med otroliga Project Liv rf. Det var ett oerhört drabbande möte som var
både känsloladdat och perspektivgivande. Inuti dräkten kan det både ha svettats och snyftats.
Resten av våren blev för oss, som för så många andra, inte som planerat. De Kulturkarameller
som planerats fick ställas in. Däför är jag desto gladare att hösten ändå förlöpt rätt så normalt
trots omständigheterna! Med säkerhetsåtgärder som första prioritet har vi ändå kunnat förverkliga
flera teatrar, pyssel, Halloween-partaj, Rimsalabim och en sagostund. Det har varit mycket
belönande att se hur glada både barnen och pedagogerna varit av att få ta del av programmet!
Emma Augustsson / [email protected]